Bloosblasters skiva "Fnitter och skratt"

annikazetterstrom.se

Jag fick i uppdrag att göra illustrationerna till Landskronabandet Bloosblasters skiva "Fnitter och skratt", som släpptes 2010. Det var roligt och jag gjorde många teckningar och skisser på bildidéer. Jag har sparat allt i ett kuvert som jag har i bokhyllan i ateljén. Lena Bergkvist, basist i bandet, och Dennis Westerberg, Bloosblasters sångare och frontfigur, är mina vänner. Lena lärde jag känna redan under studenttiden i Lund i början på 1990-talet. Vi bodde båda på Ulrikedal och hade småbarn.    


Om bloosblasters
Bloosblasters är ett genuint liveband. Även på skiva. Det är rock’n’roll, reggae och gladbloos, med starka melodier och humoristiska texter. Det är tajt och det är svängigt. Det är värme, glädje och det är på skånska.

http://bloosblasters.se/wordpress/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Att vara jag" del 2

www.annikazetterstrom.se

"Närma mig I", kolteckning, 39 x 48 cm

 

 

 

"Närma mig II", kolteckning, 39 x 48 cm



"Närma mig III", kolteckning, 39 x 48 cm

  












Upplevelsen av att vara en egen levande person, avgränsad från andra, ger individen identitet. Medvetenheten om sig själv som unik är förutsättningen för att individen skall kunna forma sin självbild. Identitet innebär att individen själv bestämmer över sina tankar och handlingar. Under livets gång inträffar förändringar. Personligheten formas genom de erfarenheter som inhämtas efter hand. Identifikation sker genom att individen övertar normer, språk och gester från någon annan, vilket oftast sker omedvetet. Denna någon annan är vanligen förälder, annan auktoritet eller någon form av referensgrupp.


I vår tid uppmanas individen att finna sin identitet, utforska sitt inre och hitta sitt eget genuina jag. Parallellt existerar idén om att individen kan skapa sin identitet likt ett varumärke.


För att undersöka vem jag är, kan jag jämföra mig med andra. Liknar han eller hon mig? Jag kan på så vis också få en måttstock som jag kan använda mig av för att värdera mig själv på en graderad skala. Något som ofta understryks är hur viktigt det är "att vara sedd". Det sägs att ett konstverk blir till i betraktarens ögon och på liknande sätt blir också jag till genom andras betraktande. Sårbar, objektifierad är jag utlämnad åt den andres blick. Men även det omvända gäller. Jag skapar den andre genom att se honom eller henne, vilket skänker mig ett möjligt övertag. Genom att spegla mig i den andre blir jag bekräftad. Omtanke och kärlek är eftersträvansvärt men det kan också bli för kravfyllt och närgånget.


I uttrycket "Carpe diem" finns det en uppmuntran riktad till individen att leva i nuet och förverkliga sig själv och sina drömmar. Kanske följer jag plikttroget uppmaningen?





"Carpe diem I", serigrafi, 16 x 19 cm




 





"Carpe diem II", serigrafi, 16 x19




 















"Carpe diem III", serigrafi, 16 x 19 cm





 

  



"Uppmuntran", serigrafi, 40 x 29 cm

 

 

 

 



"Förväntan", serigrafi, 45 x 29 cm





 

 

 



"Att vara jag" del 1

                                                                                                 www.annikazetterstrom.se

Är det jag?

"Hur kunde jag?"





 "Jag uttrycker min åsikt"



"Jag drömmer om"






"Jag är ändå snabbast"





"Konsten att ta beröm"

"Säg något snällt"





"Krafter håller mig tillbaka"





  

 "Mer komplicerad än så"

Det är grafiska bilder och teknikerna som jag har använt är fotopolymer och mjukgrundsetsning. Bildernas format är knappt "A4-storlek". Min dansk-svenska gårdshund Kaspar har varit modell.



Kulturnatten 2013, så blev den. En bildberättelse.

                                                                                                                       www.annikazetterstrom.se

                                                                                                         

Emily och jag diskuterar hängningen. Utställningen börjar ta form. Det är torsdag eftermiddag och imorgon kl 18 drar vi igång.

Christina arrangerar sin bildserie "Ställtid".

Vid Stora torg affischerar vi extra med en stor skylt som pekar Malmgatan fram. Hoppas att det lockar!

 Nu ska bara verken numreras. Allt annat är klart.

Christina Axelssons akrylmålningar "Samma händelse, men olika i betraktarens ögon" och "Inlindat".

Emily Willmans grafiska blad.

Mina bilder

Snart börjar besökarna strömma in och i skaparverkstaden är engagemanget stort. Ansikten med olika uttryck och drag växer fram.

När mörkret lägrar sig börjar det bli dags för Danskompaniet Eka att genomföra sin dansperformance.

Rekvisitan ligger i gräset och väntar.

Kvällen är ljum och uppträdandet magiskt. Akten vidrör något basalt och formuleras i rörlse och samspel.



Kvällen flyter vidare. Samtalen surrar.

I källaren kommer killarna igång och spelar "Honky Tonk Woman" och "Sheena is a Punkrocker". Frank är kung på trummorna.

Klockan närmar sig ett och de sista gästerna har gått till tåget. Dags att släcka ned och stänga dörrarna!





Eslövs kulturnatt 13 sept 2013

                                                                                                 www.annikazetterstrom.se

 

Snart drar det igång

Vi är fullt sysselsatta med att färdigställa allt inför Kulturnatten, Christina, Emily och jag. Det är lite mer än vecka kvar. Jag har jobbat med affischer och inbjudningar. Målningar skall spännas upp på kilram och grafik skall ramas in. Och kanske kommer det en ny bildidé som vill förverkligas? Mycket arbete återstår. Det är bråda dagar. 





Emily och Christina är mina vänner och konsten är en stor del av våra liv. Christina och jag är med i Konstgillet Mittskåne. Inför Konstrundan under påsken har vi båda en arbetsintensiv period och vi delar våndor och förväntningar med varandra. Emily och jag gick grafik på Östra Grevie och vi har ställt ut tillsammans vid ett flertal tillfällen. 

Vi ska ha skaparverkstad och det skall bli roligt. Tanken är att vi skall göra porträtt, som vi sedan hänger upp så att alla kan se. Förhoppningsvis blir det ett stort persongalleri med många spännande karaktärer. Alla är välkomna att göra spännande, tokiga, vanliga, glada och arga porträtt.

 

 

Jag hoppas att det blir bra väder när danskompaniet Eka skall göra sitt uppträdande i trädgården framför ateljén. Emily Willman och Karin Ringnér startade sitt lilla danskompani på Dansens Dag den 29 april 2013. Själva utforskandet har en central plats i deras verksamhet. De rör sig i ett gränsland mellan dans och performance.

Våren 2013

                                                                                            www.annikazetterstrom.se

Jag arbetar vidare med mitt projekt som jag påbörjade 2011 "Ute och inne, en relation med distans".

teckning 85 x 65 cm

oljemålning 98 x 73 cm



Inne och ute, en relation med distans

 www.annikazetterstrom.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbeten på gång 

 

Jag är i full gång att arbeta med mitt konstprojekt "Inne och ute, en relation med distans". Sedan sommaren 2011 har jag varit engagerad i projektet. Det började med att jag skrev min B-uppsats i konsthistoria och visuell kultur vid Lunds universitet under våren. Den handlar om fönstrets betydelse i videoinstallationen Annorstädes av T R Gutiérrez och i torrnålsgravyren Mr Simmons av A Fridell. De frågor som jag vill besvara är: Vilka är skillnaderna och likheterna i fönstrets roll i verken? Vad ger fönstrets närvaro för läsningen av verken?

Som en genomskinlig gräns mellan ute och inne finns fönstret där.Två scenrum kan studeras samtidigt genom det tunna skiktet av glas. Blickar kan passera in såväl som ut.



Utan titel, blyersteckning 70 x 100 cm







Kroppens fönster är ögonen.

Handgjort papper.

B Colomina berättar i Privat och offenligt. Modern Arkitektur som massmedium att Le Corbusier har skrivit att Adolf Loos har sagt till honom: En kultiverad person tittar aldrig ut genom fönstret, hans fönster är av blästrat glas för att ljuset skall tränga igenom, inte för utblickar.

I Le Corbusiers byggnader vänds blicken alltid utåt. Han använder sig med förkärlek av liggande rektangulära fönster. Arkitekturen blir härigenom en ram för en utsikt. Man blir som fastklistrad vid panoramat som breder ut sig i utsikten från fönstren, vilka ofta ligger i fasaden som rytmiska rutmönster att jämföra med bildrutorna på en filmremsa. Le Corbusier liknar också gärna sitt sätt att utnyttja fönster i arkitekturen vid film. Genom fönstren kan man betrakta landskapet utan att vistas i det.

Sommaren 2011 gick jag en kurs i samtida grafik på konsthögskolan Valand i Göteborg och då gjorde jag en artist's book med titeln Inne möter ute. Jag arbetade med pronto plate/polyester plate, en litografisk teknik, och jag utgick från foton.

Ute i friska luften bygger man väggar, golv och tak. Det blir ett hus med en sammanhållen volym och man kan gå in. Inomhus har sin egen stämning, sitt eget rörelsemönster och sina egna vanor som skiljer sig från utomhus. Inne finns saker som påminner om ute, väcker tankar och kanske längtan. Inne är ändligt. Ute är oändligt. Inne har man ytterskor och jackor i hallen. Det är bara möjligt att befinna sig i en av de två världarna. Det är omöjligt att vara inne samtidigt som ute, fastän inne befinner sig i ute. När ytterdörren sluter sig bakom besökaren har denne lämnat den ena världen för den andra. Ett nytt klimat med sina egna lukter, ljud och ljusförhållanden gör sitt mottagande.

Ingång röstångavägen, akrylmålning.

Det slog mig när jag var mitt uppe i arbetet med projektet att det här har jag sysslat med tidigare. 2000 ställde jag ut tillsammans med keramikern och arkitekten Sofia Tjernström på Ateljé Agnes i Malmö. Vi kallade vår utställning för Hus. Jag funderade länge hur jag skulle ta mig an temat och då kom jag på idén att göra dörrhandtag. Genom dörren passerar man emellan de olika världarna, inomhus och utomhus. I dörrhandtaget knyts världarna samman, men i och med att dörren har stängts och man har stigit över tröskeln infinner man sig i den andra världen, antingen inne eller ute, och den världen man kom ifrån är nu lämnad i det fördolda.

Jag tänkte att det kunde vara spännande att se verken från 2000 tillsammans med de verk som jag nu, drygt 10 år senare, håller på med. Innehållsmässigt hänger de samman. Ämnet måste uppenbarligen legat och grott, under åren då jag varit upptagen med andra konstnärliga projekt, utan att jag varit riktigt medveten om det.

Under konstrundan planerar jag att visa verk från utställningen Hus, 2000, tillsammans med arbeten jag håller på med idag.