Arbeten på gång
Jag är i full gång att arbeta med mitt konstprojekt "Inne och ute, en relation med distans". Sedan sommaren 2011 har jag varit engagerad i projektet. Det började med att jag skrev min B-uppsats i konsthistoria och visuell kultur vid Lunds universitet under våren. Den handlar om fönstrets betydelse i videoinstallationen Annorstädes av T R Gutiérrez och i torrnålsgravyren Mr Simmons av A Fridell. De frågor som jag vill besvara är: Vilka är skillnaderna och likheterna i fönstrets roll i verken? Vad ger fönstrets närvaro för läsningen av verken?
Som en genomskinlig gräns mellan ute och inne finns fönstret där.Två scenrum kan studeras samtidigt genom det tunna skiktet av glas. Blickar kan passera in såväl som ut.
 |
Utan titel, blyersteckning 70 x 100 cm
|
 |
Kroppens fönster är ögonen.
Handgjort papper.
|
B Colomina berättar i Privat och offenligt. Modern Arkitektur som massmedium att Le Corbusier har skrivit att Adolf Loos har sagt till honom: En kultiverad person tittar aldrig ut genom fönstret, hans fönster är av blästrat glas för att ljuset skall tränga igenom, inte för utblickar.
I Le Corbusiers byggnader vänds blicken alltid utåt. Han använder sig med förkärlek av liggande rektangulära fönster. Arkitekturen blir härigenom en ram för en utsikt. Man blir som fastklistrad vid panoramat som breder ut sig i utsikten från fönstren, vilka ofta ligger i fasaden som rytmiska rutmönster att jämföra med bildrutorna på en filmremsa. Le Corbusier liknar också gärna sitt sätt att utnyttja fönster i arkitekturen vid film. Genom fönstren kan man betrakta landskapet utan att vistas i det.
Sommaren 2011 gick jag en kurs i samtida grafik på konsthögskolan Valand i Göteborg och då gjorde jag en artist's book med titeln Inne möter ute. Jag arbetade med pronto plate/polyester plate, en litografisk teknik, och jag utgick från foton.
Ute i friska luften bygger man väggar, golv och tak. Det blir ett hus med en sammanhållen volym och man kan gå in. Inomhus har sin egen stämning, sitt eget rörelsemönster och sina egna vanor som skiljer sig från utomhus. Inne finns saker som påminner om ute, väcker tankar och kanske längtan. Inne är ändligt. Ute är oändligt. Inne har man ytterskor och jackor i hallen. Det är bara möjligt att befinna sig i en av de två världarna. Det är omöjligt att vara inne samtidigt som ute, fastän inne befinner sig i ute. När ytterdörren sluter sig bakom besökaren har denne lämnat den ena världen för den andra. Ett nytt klimat med sina egna lukter, ljud och ljusförhållanden gör sitt mottagande.
 |
Ingång röstångavägen, akrylmålning.
|
Det slog mig när jag var mitt uppe i arbetet med projektet att det här har jag sysslat med tidigare. 2000 ställde jag ut tillsammans med keramikern och arkitekten Sofia Tjernström på Ateljé Agnes i Malmö. Vi kallade vår utställning för Hus. Jag funderade länge hur jag skulle ta mig an temat och då kom jag på idén att göra dörrhandtag. Genom dörren passerar man emellan de olika världarna, inomhus och utomhus. I dörrhandtaget knyts världarna samman, men i och med att dörren har stängts och man har stigit över tröskeln infinner man sig i den andra världen, antingen inne eller ute, och den världen man kom ifrån är nu lämnad i det fördolda.
Jag tänkte att det kunde vara spännande att se verken från 2000 tillsammans med de verk som jag nu, drygt 10 år senare, håller på med. Innehållsmässigt hänger de samman. Ämnet måste uppenbarligen legat och grott, under åren då jag varit upptagen med andra konstnärliga projekt, utan att jag varit riktigt medveten om det.
Under konstrundan planerar jag att visa verk från utställningen Hus, 2000, tillsammans med arbeten jag håller på med idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar