Annika Zetterström: "Att vara jag" del 2

www.annikazetterstrom.se

"Närma mig I", kolteckning, 39 x 48 cm

"Närma mig II", kolteckning, 39 x 48 cm

"Närma mig III", kolteckning, 39 x 48 cm

Upplevelsen av att vara en egen levande person, avgränsad från andra, ger individen identitet. Medvetenheten om sig själv som unik är förutsättningen för att individen skall kunna forma sin självbild. Identitet innebär att individen själv bestämmer över sina tankar och handlingar. Under livets gång inträffar förändringar. Personligheten formas genom de erfarenheter som inhämtas efter hand. Identifikation sker genom att individen övertar normer, språk och gester från någon annan, vilket oftast sker omedvetet. Denna någon annan är vanligen förälder, annan auktoritet eller någon form av referensgrupp.

I vår tid uppmanas individen att finna sin identitet, utforska sitt inre och hitta sitt eget genuina jag. Parallellt existerar idén om att individen kan skapa sin identitet likt ett varumärke.

För att undersöka vem jag är, kan jag jämföra mig med andra. Liknar han eller hon mig? Jag kan på så vis också få en måttstock som jag kan använda mig av för att värdera mig själv på en graderad skala. Något som ofta understryks är hur viktigt det är "att vara sedd". Det sägs att ett konstverk blir till i betraktarens ögon och på liknande sätt blir också jag till genom andras betraktande. Sårbar, objektifierad är jag utlämnad åt den andres blick. Men även det omvända gäller. Jag skapar den andre genom att se honom eller henne, vilket skänker mig ett möjligt övertag. Genom att spegla mig i den andre blir jag bekräftad. Omtanke och kärlek är eftersträvansvärt men det kan också bli för kravfyllt och närgånget.

I uttrycket "Carpe diem" finns det en uppmuntran riktad till individen att leva i nuet och förverkliga sig själv och sina drömmar. Kanske följer jag plikttroget uppmaningen?